Kvällspromenad i novembermörkret

Gick just en promenad med hundarna genom ett vintrigt Oslättfors. Det ser ut som allt har bäddats in i bomull. Vackert så det gör ont. Längtan att slänga sig ut i det orörda och göra en snöängel bli för stor och plötsligt ligger jag där och viftar med armar och ben i den vita snön. Fumlar med telfonen och filmar en snutt som minne. Tar även en bild på ängeln som har ett litet huvud och ett stort arsel ;)

Novembers första vecka lider mot sitt slut

Det är söndag och det snöar ymning. Skogen är vit sen några dagar tillbaka. Skönt att det blivit lite ljusare igen. Det vita piggar upp.

Första snön kom denna vecka

Månadens första dag hade jag förmånen att delvis få jobba tillsammans med Stefan Barenfeld som gästade oss på en Studiekonferens med handikappförbunden. Han berättade för oss om olyckan och vägen tillbaka med hjälp av sitt intresse - Fisket! 

Jag snodde honom även på kvällen, då jag tog med honom till Oslättfors där han fick berätta mer om fisket tillsammans med Bernt Moberg som berättade om Testeboån. 45 personer kom och lyssnade vilket jag tyckte va jätteskoj.

Härligt också att få ta sig till jobbet i den nya bilen, rattvärmen sprider sig i mina händer och jag njuter av att det doftar nytt........

God choklad från Bilbolaget

Sen är det här en nagelvecka så jag jobbar på med kunder hela veckan och när fredagen kommer unnar jag mig en skön massage hos bästa Angelica. Gött å få bli lite omhändertagen och bortskämd en stund. Jag har också tagit ett viktigt samtal med min arbetsgivare - känns bra!

Tände några marchaller hos farsan samt gav honom ett hjärta i snön!

Den är alla helgons helg denna helg så farsan fick besök igår förstås. Mamma hade varit till mormor och morfar så jag tog farsan eftersom han finns ute i skogen. Att strö nåns aska där man tror att dom vill vara är en mycket speciell känsla. När jag gjorde det för drygt tre år sen blåste det lätt och lite av askan hamnade på mina fötter, som om farsan liksom ville hänga kvar vid mig på nåt sätt. Eller ville han inte bli lämnad där vi trodde? Ja hur det än var så va det så typisk farsan, att småjäklas in i det sista.

På dan igår tittade jag till stugan i Brännsågen och fick gräma mig lite över att jag inte hann måla färdigt!

Tjillevippen!

Oktober har övergått i november

Morgonkaffet puttrar på spisen. Ett par talgoxar har förvillat sig in i växthuset. Jag står och tittar på dom, klockan är snart åtta på morgonen, plötsligt smället det i fönsterrutan. En talgoxe möter sin död framför mina fötter. Ser att han kippar efter andan ett par gånger, sen blir han stilla. Sorligt att se honom i den vita snön,  men aktiviteten kring fåglarnas matbord fortsätter som om inget har hänt. Undrar om nån kommer att sakna honom? Jag öppnar dörrarna och släpper ut de andra två.

Ja så började denna morgon innan jag sätter mig med ett kopp kaffe och ett par knäckemackor vid datorn för att skriva lite om månaden som gått. En månad som varit hektisk med många aktiviteter som har satt spår för framtiden på olika sätt.

Började månaden oktober med att vara kyrkväktare på ett bröllop. Det är alltid lika trevligt när två människor har bestämt sig för varandra. Stämningsfullt som alltid i vår lilla kyrka. Idag var det Christina och jag som tog hand om det praktiska kring bröllpet.

Oktober har ju även innehållit älgjakt och alla tre hundarna har varit med och skapat kaos i skogarna. Tyvärr har vi många gråben i skogarna så det har inneburit att all jakt har skett med hundarna i lina för att undvika olyckor.  

Alice och Chila vaktar sitt byte!

Chila kopplar av bredvid nyfälld älg, som enligt Elsa ska bli köttbullar!!

Kycklingmamman Greta har börjat rymma igen och denna gången hittade jag henne och hennes lilla lager på källarkullen. Avbröt hennes ruvande denna gång efersom det är så kallt ute.

Ibland är det kul att skriva lite om det vanliga tänkte jag när jag la in sushibilden i oktoberinlägget. Men då slogs jag av att allt är ju det vanliga, i mitt liv. Det är ju mitt liv som är denna blogg. Min lilla dagbok över mitt liv och de händelser som inträffar nära mig och som påverkar mig.

Favoritlunchen igen!

En av månadens nagelkunder!

Ofta när jag blir stressad reagerar min kropp fysiskt och den här gången fick jag av en oförklarig klåda på kroppen, likt nässelutslag. Drygt på nätterna så efter några dygn fick det bli hälsocentralen för råd och rön. Bidde lite salva så i skrivande stund är klådan borta, men jag har även så smått börja planera för att dra ner lite på tempot,,,,,,IGEN! Skriver detta med ett leende på läpparna för detta har ju hänt förr! Att man aldrig lär sig.

När jag ändå är inne på kroppens funktioner skriver jag ner lite kring att jag börjat på artrosskola. Har fått frakturartos i gamla skador och för att komma vidare i behandlingsledet måste jag gå igenom denna teoretiska del, som tyvärr va rätt påfrestande för min del. Har lite jobbigt med att sitta i grupp där alla ska prata om hur sjuka dom är och hur eländigt allt är. Det är inte min grej. Jag vill hitta det positiva i allt, tror på tankens kraft och gilla läget och göra det bästa av situationen. 

I mitten av månaden var det dags för dop och jag och Gerd var kyrkväktare. 

Hörselskadades riksförbund hade höstmöte på Scandic Väst en lördag i oktober. De önskade medverkan från ABF och den här gången blev det min tur att åka och presentera vårt studieförbund, våra satsningar för 2017 och lyssna på vad vår medlemsorganisation har för önskemål på studier.

Sen kom en ledig fredag och jag och tre härliga vänner drog iväg till Älsjö på syfestival. Så jäkla gött å bara va en hel dag. Lalla runt i eget tempo. Shoppa tyger, fika, luncha, ta ett glas vin i trevligt sällskap, skratta och shoppa ännu mer. Tack och lov att jag lärt mig låna morsan dramaten när jag åker på mässa för den va givetvis proppfull även denna gång. Nu vill jag bara hem å sy!

Men se det gick ju inte alls det. För på lördagen var det dags att dra till Åland med en busslast glada grannar från Oslättfors. En resa som delvis va en uppmuntran för de som jobbat ideellt i föreningen detta år, Det va lite blåsigt men resan gick bra och samtliga kom med hem till byn igen.

I augusti beställde jag en ny bil.....en dålig affär, visst .....men fan va skoj att kunna köpa en sprillans ny bil en gång i livet. Jag använder ju min bil varje dag och gillar också att köra bil så varför inte. Nu äre gjort i alla fall. Oktobers sista dag var det dags för leverens.

Isen börjar lägga sig!

Tjillevippen!